Med hänsyn till Ölands milda klimat, kalkstensgrunden och den artrika floran med många för Sverige exotiska inslag, kan man förvänta sig att öns insektsliv skall vara både artrikt och särpräglat. Detta är också i hög grad fallet.
Aspfjäril förekommer sällsynt på Öland (foto: Krister Fredriksson)
Öland har sedan början av 1800-talet varit flitigt besökt av insektsforskare och samlare vilket gör att kunskapen om öns insektsfauna är god - åtminstone för mer populära insektsgrupper som fjärilar, skalbaggar, gaddsteklar, skinnbaggar, hopprätvingar och trollsländor. Av dessa grupper har 50-80 procent av Sveriges arter påträffats på Öland. Flera artrika grupper, till exempel flugor, växtsteklar och parasitsteklar, är däremot dåligt kända.
Det stora flertalet av de insektsarter som är kända från Öland är vitt utbredda och allmänna i Sverige, men ett stort antal är sällsynta i övriga delar av landet eller till och med unika för Öland. För insekterna gäller, liksom för växterna, att Öland och Gotland på grund av geologin och klimatet har vissa arter gemensamt, vilka är sällsynta eller saknas i övriga Sverige. Bland de mer exklusiva arterna är inslaget av sydliga, sydöstliga och östliga faunaelement påfallande stort. Här hittar vi arter som tulkörtvecklare, snäcksäckspinnare, tulörtgallmygga, alvarlarvmörade och rosenvingad gräshoppa.
Ölands insektsvärld har ett stort intresse även i ett internationellt perspektiv. Åtskilliga arter har på Öland sin enda nordeuropeiska förekomst, så är fallet med öns paradinsekt, större ekbock, skärrande gräshoppa, lavdagsvärmare, väddklintskinnbagge samt flera andra arter av skalbaggar, fjärilar och skinnbaggar på öns alvarmarker.
Orsakerna till den för nordeuropeiska förhållanden unika sammansättningen och artrikedomen hos den öländska insektsfaunan ligger framförallt i markförhållanden, klimat och invandringshistoria. Särskilt betydelsefull är kalkberggrunden, det ofta tunna jordtäcket, de speciella avrinningsförhållandena, den vidsträckta, plana ytbildningen, den sparsamma nederbörden, det stora antalet solskenstimmar, den milda hösten och svala våren, den korta, vanligen milda och snöfattiga vintern och den ständiga blåsten som orsakar stark avdunstning.
De klimatfaktorer som påverkar insekterna är klimatet i deras omedelbara omgivning, mikroklimatet. Detta är helt annorlunda än det som registreras vid de officiella väderleksstationerna. Olika insektsmiljöer har helt olika mikroklimat. Så kan till exempel en så skenbart ensartad naturtyp som Stora Alvaret utgöra en veritabel mosaik i mikroklimatiskt hänseende. Av särskild betydelse för Öland - liksom för Gotland - är att temperaturen på kalkgrund och kalkjord blir högre i förhållande till urberget på natten, men lägre på dagen, vilket ger ett mer oceaniskt mikroklimat. Detta innebär att kalkgrunden orsakar en förlängning av den ur temperatursynpunkt drägliga perioden av året. Detta förhållande är mycket betydelsefullt för en del värmekrävande växters och djurs existens just på Öland och Gotland i ett eljest kyligt Norden.
De flesta av Ölands naturtyper har en insektsfauna med många för Sverige unika, ovanliga eller intressanta arter. Dock är det främst tre naturtyper som, såväl nationellt som internationellt, har de högsta entomologiska naturvärdena: alvarmarkerna, lövskogsmarkerna och sandmarkerna.
Texten och bilderna är hämtade från boken Natur och kultur på Öland