Öland hyser många lämpliga miljöer för kräldjur och groddjur, till exempel torra, solvarma och vindskyddade områden på alvaret, i naturbetesmarker och i skogsområden samt våtmarker och småvatten i betydande antal över så gott som hela ön. Som i övriga Sydsverige har dock en hel del miljöer förstörts eller försämrats genom ogynnsam markanvändning såsom bebyggelse, igenväxning, granplantering, igenfyllning eller utgrävning av små våtmarker.
Hasselsnok.
(FOTO: Mikael Gustavsson)
På Öland finns fem reptiler, tre ormarter och minst två ödlearter. Huggormen är vanlig och finns framför allt i öppna marker som betesmarker, alvar, igenväxande gräsmarker, dikeskanter, i bryn, på torra partier av mossar och i steniga halvöppna ställen i skogen. Hasselsnoken för ett mer undanskymt liv under stenar och i tät vegetation. Den visar sig oftast när den kommit ut från stengärdesgård eller röse för att fånga solvärme i bryn eller invid öppen mark. Arten finns spridd över Ölands skogsområden och naturbetesmarker från nordligaste delen och söderut åtminstone till norra delen av Stora Alvaret. Snoken som generellt gått starkt tillbaka i Sverige är fortfarande mycket vanlig på Öland, där man framför allt ser den i och vid kärr och småvatten, såväl i skogsmarker som i öppna betesmarker och alvar.
Skogsödlan är vanlig över hela Öland. Kopparödlan förekommer spridd över ön, men saknas till exempel i rent åkerlandskap och på alvaret. Under senare år har flera observationer av sandödla rapporterats på Öland och även publicerats. Åtminstone en sådan rapport har visat sig vara felaktig. Än saknas bekräftelse på att arten finns på Öland. Möjligen kan det handla om en nyligen gjord utsättning.
Groddjursfaunan på Öland består av sex arter och därtill två tillfälligt funna arter. Den stora mängden småvatten och kärr gör att Öland är ett av Sydsveriges bästa landskap för amfibier. Åkergrodan är den vanligaste grodarten. Den förekommer i våtmarker och småvatten av många olika slag över hela ön, såväl i skogen som på alvaret. I några större kärr kan man under leken i början av april få se och höra tusenhövdade körer av gläfsande åkergrodor. Långbensgrodan finns framför allt i Mittlandsskogen, men också fläckvis norr därom upp till norra Öland som är artens nordligaste förekomst i världen. Hittills är 277 lekvatten kända. Oftast är det grunda kärr som håller vatten hela säsongen. Långbensgrodan leker tidigast av alla arter, vissa år redan sista veckan i februari, annars i mars, och upphör oftast någon vecka in i april. Den långa larvutvecklingstiden kräver en tidig vår som skapas av det varma lokalklimatet, framför allt inom vidsträckta hässleområden. Lekvattnen får inte heller torka ut, åtminstone inte före hög- eller sensommaren. Efter leken finns grodorna i skogs- och betesmarker i vidsträckta områden. Nästan alla lekvatten ligger i stora sammanhängande skogsbiotoper som möjliggör återkolonisation efter ganska ofta förekommande lokala utdöenden. Arten missgynnas särskilt av kalhyggesbruk, granplantering, bebyggelse, och sänkning av grundvattennivån. Igenväxning till följd av upphört skogsbete är också ett allvarligt problem för artens överlevnad.
Vanlig padda finns över hela Öland. På vissa lekplatser (kärr) har man kunnat se hundratals paddor, många mycket stora, gamla individer. Under de senaste åren har populationerna minskat kraftigt av okänd anledning. Grönfläckig padda fanns tidigare spridd över Öland, där den sågs och hördes längs kusterna och även på åtskilliga inlandslokaler. I sen tid försvann den från alla platser utom en, en stor lagun vid Högby hamn. Där fanns en population om ett tiotal djur och spel hördes regelbundet ännu i början av 1990-talet. En bortgrävning av sand och tång vid lagunens utlopp i början av maj 1994 torrlade den del av våtmarken som användes av paddorna och satte därmed punkt för Ölands sista naturliga förekomst av denna art. Restaurering av biotopen skedde, men flera år för sent. Sedan 2003 pågår en återinplantering av grönfläckig padda på Öland.
Mindre vattensalamander förekommer allmänt, framför allt i mindre vatten och blöta kärr över hela ön. Större vattensalamander är funnen på ett hundratal platser över stora delar av Öland. Den leker i kärr och småvatten och använder under övriga årstider stora omgivande områden med lövskog och naturbetesmarker. Arten har sannolikt minskat i antal under de senaste 20 åren. En spelande hane av lövgroda låg i juni 1995 i ett kärr nära Gråborg. Den lär ha varit olagligt infångad i Skåne och utsläppt på Öland. En förekomst av ätlig groda, sannolikt inplanterad, upptäcktes i maj 2000 på södra Öland.
Texten och bilderna är hämtade från boken Natur och kultur på Öland