Ett mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särkilt skyddsvärda, får förklaras som biotopskyddsområde.
Sedan 1994 omfattas mindre mark- eller vattenområden (biotoper), som utgör livsmiljö för utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda, av det så kallade biotopskyddet. Alléer, pilevallar, stenmurar, åkerholmar, småvatten, odlingsrösen och källor med omgivande våtmarker i jordbruksmark, är generellt skyddade.
För rik- och kalkkärr i jordbruksmark, naturliga ängar och naturbetesmarker, naturliga bäckfåror och ras- eller bergbranter som inte ligger i skogen gäller skyddet först efter att länsstyrelsen har beslutat om avgränsning av biotopen.
Länsstyrelsen har inte beslutat om några biotopskydd i länet.
I skogsmark är brandfält, ravinskogar, äldre naturskogsartade lövbestånd, alkärr, gamla hassellundar och urskogsartade barrskogsbestånd exempel där skogsvårdsstyrelsen har ansvaret att avgränsa biotopen. För närvarande finns det cirka 90 (200 hektar) särskilt avgränsade biotopskyddsområden i länet, varav 30 (73 hektar) på Öland.
Definitioner enligt förordningen om områdesskydd.
Om det finns särskilda skäl får Länsstyrelsen medge undantag från biotopskydd i de biotoper som omfattas av det generella skyddet. Mer information kring tillstånd och dispenser hittar du här.