Fågel- och sälskydd

Den sydliga kärrsnäppan har gått starkt tillbaka som häckfågel i länet. Skydd mot störningar är ett viktigt redskap för att rädda arten. Foto: Henrik Karlsson/N

Sälkolonier, koncentrationer av häckande sjöfåglar och boplatser för sällsynta arter är skyddade under känsliga tider. Det innebär att det under vissa perioder under året råder tillträdesförbud inom vissa områden.

Inom fågelskyddsområdena längs fastlandskusten är det inte tillåtet att komma närmare land än 100 meter. Här gäller tillträdesförbudet oftast 1 april till 15 juli, men kan vara förlängt på grund av senhäckande arter som tordmule, tobisgrissla och labb. Tiden varierar från område till område, i något fall gäller förbudet året runt.

Inom sälskyddsområdena råder tillträdesförbud i hela området från den 1 januari till den 31 augusti alternativt 15 oktober.

Både fågel- och sälskyddsområdena finns utmärkta på båtsportkorten. Informationsskyltar finns väl synliga på öar med fågelskydd. Skyltarna är gula och skylten med förlängd skyddstid har ett rött fält som är lätt att se på långt håll.

OBS! Dessutom finns övergripande fridlysningsregler som säger att det är förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar och vissa andra djurarter, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Detta är regler som gäller överallt i naturen oavsett plats.

Inom många fågel- och sälskyddsområden finns tillsyningsmän, anlitade av Länsstyrelsen, som bevakar att förbuden efterlevs. Dessutom bevakar kustbevakningen och sjöpolisen att inga överträdelser sker.

Karta över fågel- och sälskyddsområden

(Klicka på "Öppna WebHGIS-tittskåp" för att komma till kartan. När ni har kommit in i kartan finns två runda knappar märkta med I (Information). Om du trycker på den vänstra I-knappen och sen på det område i kartan som du är intresserad av så ser du namnet på områden, samt vilken tid som besöksförbudet gäller. En fråga kan dyka upp om att tillåta popupfönster från aktuell plats. För att kunna se informationen måste du välja att tillåta popupfönster.)

Dessa skyltar ska respekteras. De betyder att stranden har någon form av fågelskydd under vissa tider av året. Observera att datum kan variera.

Fågelskydd
Fågelskyddsområden finns längs med hela kuststräckan och på några platser längre in i länet.
Många fåglar är jämnt spridda utmed länets kuster. Dit hör bland annat vigg, silvertärna och strandskata.
Längs med fastlandskusten är det främst skär och mindre öar i skärgården som är skyddade. Tordmulor och grisslor hör också hemma där liksom den storvuxna skräntärnan. Havsörn och berguv är också några av de fåglar som anses vara mest skyddsvärda. Havsörnen har börjat återhämta sig från bottennivåerna under 1960-70-talen. Det är ett resultat av aktiva naturvårdsåtgärder, som till exempel utfodring, samt sjunkande halter av miljögifter i Östersjön. Numera finns havsörnen som häckfågel längs i stort sett hela kuststräckan Kalmar - Umeå.
Småtärna och kentsk tärna trivs bättre i de grundare vattnen i södra delen av länet. På Öland är det främst våtmarker och strandängar som är avsatta som fågelskyddsområden. På strandängarna häckar och rastar många fågelarter som kräver öppna och betade marker för att hitta föda och lyckas med häckningar. Bland häckfåglarna märks kärrsnäppa, skärsfläcka, storspov, rödbena och brushane. Under höst och vår flyttar stora mängder arktiska vadare och gäss genom området och dessa födosöker, ofta i stora antal, på sjömarkerna.

Knubbsäl och gråsäl
I början av förra århundradet fanns det mer än 100 000 gråsälar i Östersjön, men under 1900-talet minskade populationen dramatiskt för alla Östersjöns sälarter.
Gråsälarna i Östersjön har dock börjat hämta sig efter att ha drabbats hårt av miljögifter under 1960- och 70-talen. Man uppskattar 2007 den totala populationen av gråsälar till knappt 25 000 för hela Östersjön, till största delen i svenska, finska och estniska vatten. Gråsälen är vanligare i nordligare vatten och population av gråsälar norr om den 59:e breddgraden (från Stockholms län och norrut) beräknas uppgå till runt 7 000 och ökar, medan population av gråsälar söder om den 59:e breddgraden är omkring 640 och bara ökar svagt. Av dessa finns bara en mindre del i länet.

Knubbsälen förekommer i Kattegatt och de södra delarna av Egentliga Östersjön, huvudsakligen längs de danska och svenska kusterna. Mycket tyder på att Östersjöpopulationen har varit isolerad från övriga knubbsälbestånd under minst 6 000 år. Antalet knubbsälar har ökat sedan bottennoteringarna på 1970-talet. Det finns omkring 4 000 sälar i Kattegatt, men den genetiskt sett skilda populationen i Egentliga Östersjön uppgår bara till omkring 800.

Eftersom antalet reproducerande djur i Östersjön fortfarande är relativt lågt betecknas detta bestånd fortfarande som starkt hotat. För ett århundrade sedan kan det ha funnits omkring 5 000 knubbsälar i Egentliga Östersjön. I södra Kalmarsund finns tre kolonier; Värnanäs (Småland), Eckelsudde (Öland) och Abrahamnsäng (Blekinge), som utgör mer än två tredjedelar av Östersjöns nuvarande bestånd. Knubbsälpopulationen i södra Kalmarsund ligger numera alltså på drygt 500 djur. Fördelningen av beståndet mellan dessa lokaler har varierat under senare år, men det är tydligt att andelen av beståndet minskar i Värnanäs, medan Eckelsudde under det senaste decenniet fått en allt viktigare roll som reproduktionslokal.

Trots den begränsade uppgången för sälbestånden i Kalmar län har skadorna på fisk och fiskeredskap ökat på senare år. Licensierade yrkesfiskare kan få ersättning för skador orsakade av säl.
Bidrag kan även sökas till förebyggande åtgärder för att minska skador på fisk och fiskeredskap.