Natura 2000 är ett nätverk av värdefulla naturområden inom Europeiska Unionen. Syftet är att hejda utrotningen av djur och växter och förhindra att deras livsmiljöer (habitat) förstörs. Det handlar om att värna de fåglar och övriga arter samt andra värdefulla naturtyper som är av gemensamt intresse för alla EU-länder.
Alsteråns övre lopp - ett Natura 2000-område i Kalmar län.
Bildandet av Natura 2000 är en av EU:s viktigaste åtgärder för att bevara biologisk mångfald. Det är också unionens bidrag till förverkligandet av intentionerna i bland annat Bernkonventionen och konventionen om biologisk mångfald.
Natura 2000 bygger på två av EG:s direktiv, nämligen habitat- och fågeldirektiven. EG-direktiven är en form av EU-lagar som medlemsstaterna är skyldiga att tillämpa på nationell nivå. Direktiven binder medlemsstaterna till ett visst mål, men ger de nationella myndigheterna rätt att välja hur målen ska uppnås. Sverige och övriga EU-länder skall föreslå områden med berörda naturtyper och arter som nämns i habitatdirektivet. Dessa områden bildar tillsammans med de områden som utpekas enligt fågeldirektivet nätverket Natura 2000.
Information om Natura 2000-objekten i länet
Kartor över alla Sveriges Natura 2000-områden finns på Naturvårdsverkets kartwebb.
Europeiskt nätverk
Nätverket kommer då det är färdigbyggt att innehålla flera tusen värdefulla naturområden inom EU. Sverige måste, liksom övriga medlemsländer, se till att nödvändiga bevarandeåtgärder vidtas i områdena så att de naturtyper och arter som finns i områdena upprätthålls i "gynnsam bevarandestatus". Detta innebär lite förenklat att "ängen ska förbli äng" och att "naturskogen ska fortsätta att vara naturskog" och att arterna ska fortleva i livskraftiga bestånd.
I Sverige är merparten av områdena (dock långt ifrån alla) på ett eller annat sätt skyddade med stöd av miljöbalken. Många andra områden omfattas av olika former av naturvårdsavtal som tecknats mellan markägare/brukare och staten.
I Natura 2000-områden finns möjlighet att driva projekt med ekonomiskt bidrag från EU:s naturvårdsfond, den så kallade LIFE-fonden.
Utpekade naturtyper
Av de totalt över 170 naturtyper som nämns i habitatdirektivet, förekommer cirka 90 i Sverige. Bland dessa finns flera typer av sjöar, vattendrag, våtmarker, artrika gräsmarker och skogsbiotper. När det gäller skogstyper finns den för Sverige mycket viktiga "västliga taigan" med, det vill säga naturskog med gran och tall eller vanliga lövträd såsom björk och asp. Andra viktiga trädbärande marker i länet är olika ädellövskogar och ekhagar. Vissa naturtyper har en mer geologisk prägel, däribland rasbranter och klippvegetation.
Utpekade arter
Habitatdirektivet nämner totalt 690 skyddsvärda arter, varav 103 förekommer i Sverige, exempelvis grå- och knubbsäl, utter, lax, stensimpa, läderbagge, ekoxe, alvarmalört, guckusko och grön sköldmossa.
Av de 185 fågelarter som nämns i fågeldirektivet kan ungefär 63 anses uppträda regelbundet i Sverige.